
atrever Imperativ (bekräftande) Konjugation
atrever — att våga
Använd imperativ av atrever för direkta kommandon som '¡Atrévete!' (Våga!) eller '¡Atrévanse!' (Våga!).
atrever Imperativ (bekräftande) Former
När man använder Imperativ (bekräftande)
Imperativ används för direkta kommandon. För 'atrever' handlar det om att uppmana någon att våga göra något.
Anmärkningar om atrever i Imperativ (bekräftande)
Imperativformerna av 'atrever' är oregelbundna, särskilt tú- och vosotros-formerna som har en stamförändring och ett tillagt 'e' eller 'os' för det reflexiva pronomenet.
Exempelfraser
¡Atrévete a decir lo que piensas!
Våga säga vad du tycker!
tú
¡Atrevámonos a explorar!
Låt oss våga utforska!
nosotros
Señores, ¡atrévanse a dar el primer paso!
Mina herrar, våga ta första steget!
Vosotros, ¡atreveos a soñar en grande!
Ni (informellt), våga drömma stort!
vosotros
Vanliga misstag
Misstag: Glömmer det reflexiva pronomenet 'te' i '¡Atrévete!'
Korrekt: Det korrekta kommandot är '¡Atrévete!' (Våga dig själv!).
Varför: 'Atreverse' är ett reflexivt verb, vilket innebär att handlingen reflekteras tillbaka på subjektet. Imperativ behöver det reflexiva pronomenet fäst.
Misstag: Använder infinitiven 'atrever' istället för imperativ.
Korrekt: Använd 'Atrévete' eller 'Atrévanse', etc.
Varför: Infinitiven är grundformen av verbet och används inte för direkta kommandon.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'atrever' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: me atrevo
Presens av atrever (atrevo, atreves, etc.) är för vanemässiga eller nuvarande vågande handlingar, som 'Me atrevo a todo.' (Jag vågar allt).
Preteritum
yo: me atreví
Preteritum av atrever (atreví, atreviste, etc.) beskriver avslutade tidigare vågande handlingar, som 'Me atreví a saltar.' (Jag vågade hoppa).
Imperfekt
yo: me atrevía
Imperfekt av atrever (atrevía, atrevías) beskriver vanemässiga eller pågående tidigare handlingar av att våga, som 'Siempre me atrevía a más.' (Jag vågade alltid mer).
Futurum
yo: me atreveré
Futurum av atrever (atreveré, atreverás) indikerar framtida vågande handlingar, som 'Me atreveré a hacerlo.' (Jag kommer att våga göra det).
Konditionalis
yo: me atrevería
Konditionalis av atrever (atrevería, atreverías) uttrycker hypotetiska vågande handlingar ('skulle våga') eller artiga förslag, som 'Me atrevería a preguntar.' (Jag skulle våga fråga).
Presens konjunktiv
yo: me atreva
Presens konjunktiv av atrever (atreva) används efter uttryck för tvivel, önskan, känsla eller osäkerhet, som 'Espero que te atrevas.' (Jag hoppas att du vågar).
Imperfekt konjunktiv
yo: me atreviera
Imperfekt konjunktiv av atrever (atreviera/atreviera) används för tidigare hypotetiska situationer, önskningar eller artighet, som 'Si me atreviera...' (Om jag vågade...).
Imperativ (nekande)
yo: no te atrevas
Använd negativ imperativ av atrever med 'no' och presens konjunktiv, som '¡No te atrevas!' (Våga inte!).