
atrever Imperfekt Konjugation
atrever — att våga
Imperfekt av atrever (atrevía, atrevías) beskriver vanemässiga eller pågående tidigare handlingar av att våga, som 'Siempre me atrevía a más.' (Jag vågade alltid mer).
atrever Imperfekt Former
När man använder Imperfekt
Använd imperfekt för att beskriva tidigare handlingar av att våga som var vanemässiga, pågående eller satte bakgrunden. Det är när du vill förmedla en känsla av kontinuitet eller repetition i det förflutna, snarare än en enskild avslutad händelse.
Anmärkningar om atrever i Imperfekt
Imperfekt av 'atrever' är regelbunden för ett -er verb. Kom ihåg att 'atrever' är reflexivt, så du behöver alltid inkludera det reflexiva pronomenet (me, te, se, nos, os, se).
Exempelfraser
Cuando era joven, me atrevía a hacer locuras.
När jag var ung brukade jag våga göra galna saker.
yo
¿Tú te atrevías a hablar con los extraños?
Vågade du ofta prata med främlingar?
tú
Ella se atrevía a escalar montañas sin miedo.
Hon vågade klättra i berg utan rädsla (vanemässigt).
él/ella/usted
Nosotros nos atrevíamos a explorar cuevas oscuras.
Vi vågade utforska mörka grottor (vanemässigt).
nosotros
Ellos se atrevían a defender sus ideas.
De brukade våga försvara sina idéer.
ellos/ellas/ustedes
Vanliga misstag
Misstag: Använder imperfekt för en enskild, avslutad vågande handling.
Korrekt: För en specifik tidigare händelse, använd preteritum: 'Me atreví'.
Varför: Imperfekt beskriver pågående eller vanemässiga handlingar, medan preteritum är för avslutade handlingar med en tydlig början och slut.
Misstag: Glömmer det reflexiva pronomenet.
Korrekt: Det ska vara 'Se atrevía', inte 'Atrevía'.
Varför: 'Atreverse' är reflexivt, och imperfekt kräver motsvarande reflexiva pronomen.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'atrever' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: me atrevo
Presens av atrever (atrevo, atreves, etc.) är för vanemässiga eller nuvarande vågande handlingar, som 'Me atrevo a todo.' (Jag vågar allt).
Preteritum
yo: me atreví
Preteritum av atrever (atreví, atreviste, etc.) beskriver avslutade tidigare vågande handlingar, som 'Me atreví a saltar.' (Jag vågade hoppa).
Futurum
yo: me atreveré
Futurum av atrever (atreveré, atreverás) indikerar framtida vågande handlingar, som 'Me atreveré a hacerlo.' (Jag kommer att våga göra det).
Konditionalis
yo: me atrevería
Konditionalis av atrever (atrevería, atreverías) uttrycker hypotetiska vågande handlingar ('skulle våga') eller artiga förslag, som 'Me atrevería a preguntar.' (Jag skulle våga fråga).
Presens konjunktiv
yo: me atreva
Presens konjunktiv av atrever (atreva) används efter uttryck för tvivel, önskan, känsla eller osäkerhet, som 'Espero que te atrevas.' (Jag hoppas att du vågar).
Imperfekt konjunktiv
yo: me atreviera
Imperfekt konjunktiv av atrever (atreviera/atreviera) används för tidigare hypotetiska situationer, önskningar eller artighet, som 'Si me atreviera...' (Om jag vågade...).
Imperativ (bekräftande)
yo: atrévete
Använd imperativ av atrever för direkta kommandon som '¡Atrévete!' (Våga!) eller '¡Atrévanse!' (Våga!).
Imperativ (nekande)
yo: no te atrevas
Använd negativ imperativ av atrever med 'no' och presens konjunktiv, som '¡No te atrevas!' (Våga inte!).