
atrever Presens konjunktiv Konjugation
atrever — att våga
Presens konjunktiv av atrever (atreva) används efter uttryck för tvivel, önskan, känsla eller osäkerhet, som 'Espero que te atrevas.' (Jag hoppas att du vågar).
atrever Presens konjunktiv Former
När man använder Presens konjunktiv
Använd presens konjunktiv när huvudsatsen uttrycker önskan, tvivel, känsla, osäkerhet eller en rekommendation, och subjektet i bisatsen är annorlunda. För 'atrever' handlar det om att hoppas, vilja eller frukta att någon kommer eller inte kommer att våga göra något.
Anmärkningar om atrever i Presens konjunktiv
Presens konjunktiv av 'atrever' är regelbunden för ett -er verb, men det är ett reflexivt verb, så kom ihåg att inkludera rätt reflexivt pronomen (me, te, se, nos, os, se).
Exempelfraser
Espero que te atrevas a hablar con el jefe.
Jag hoppas att du vågar prata med chefen.
tú
Dudo que él se atreva a decírselo.
Jag tvivlar på att han vågar berätta det för honom/henne.
él/ella/usted
Queremos que nos atrevamos a preguntar más.
Vi vill att vi själva ska våga fråga mer.
nosotros
No creo que ellos se atrevan a venir.
Jag tror inte att de vågar komma.
ellos/ellas/ustedes
Vanliga misstag
Misstag: Använder presens indikativ istället för konjunktiv.
Korrekt: Efter 'Espero que' används 'te atrevas', inte 'te atreves'.
Varför: Uttryck för hopp, tvivel och känslor utlöser konjunktiv.
Misstag: Glömmer det reflexiva pronomenet.
Korrekt: Kom ihåg att inkludera 'me', 'te', 'se', etc., som i 'Espero que se atreva'.
Varför: 'Atreverse' är ett reflexivt verb, och konjunktivformerna kräver motsvarande reflexiva pronomen.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'atrever' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: me atrevo
Presens av atrever (atrevo, atreves, etc.) är för vanemässiga eller nuvarande vågande handlingar, som 'Me atrevo a todo.' (Jag vågar allt).
Preteritum
yo: me atreví
Preteritum av atrever (atreví, atreviste, etc.) beskriver avslutade tidigare vågande handlingar, som 'Me atreví a saltar.' (Jag vågade hoppa).
Imperfekt
yo: me atrevía
Imperfekt av atrever (atrevía, atrevías) beskriver vanemässiga eller pågående tidigare handlingar av att våga, som 'Siempre me atrevía a más.' (Jag vågade alltid mer).
Futurum
yo: me atreveré
Futurum av atrever (atreveré, atreverás) indikerar framtida vågande handlingar, som 'Me atreveré a hacerlo.' (Jag kommer att våga göra det).
Konditionalis
yo: me atrevería
Konditionalis av atrever (atrevería, atreverías) uttrycker hypotetiska vågande handlingar ('skulle våga') eller artiga förslag, som 'Me atrevería a preguntar.' (Jag skulle våga fråga).
Imperfekt konjunktiv
yo: me atreviera
Imperfekt konjunktiv av atrever (atreviera/atreviera) används för tidigare hypotetiska situationer, önskningar eller artighet, som 'Si me atreviera...' (Om jag vågade...).
Imperativ (bekräftande)
yo: atrévete
Använd imperativ av atrever för direkta kommandon som '¡Atrévete!' (Våga!) eller '¡Atrévanse!' (Våga!).
Imperativ (nekande)
yo: no te atrevas
Använd negativ imperativ av atrever med 'no' och presens konjunktiv, som '¡No te atrevas!' (Våga inte!).