emanar Imperativ (bekräftande) Konjugation
emanar — att utstråla
Använd 'emana' för tú-kommandon, 'emanad' för vosotros, och 'emane/emane/emanen' för usted/ustedes/ellos/ellas.
emanar Imperativ (bekräftande) Former
När man använder Imperativ (bekräftande)
Imperativ används för att ge direkta kommandon eller göra förfrågningar. För 'emanar' skulle du använda det för att säga åt någon att avge eller utstråla något.
Anmärkningar om emanar i Imperativ (bekräftande)
Emanar är regelbundet i imperativ. Nosotros- och ustedes-formerna matchar presens konjunktiv.
Exempelfraser
¡Emana confianza!
Utstråla självförtroende!
tú
¡Emanad alegría!
Utstråla glädje!
vosotros
Señor, emane usted sabiduría.
Herr, utstråla visdom.
usted
Amigos, emanemos respeto.
Vänner, låt oss utstråla respekt.
nosotros
Vanliga misstag
Misstag: Att använda infinitiven 'emanar' istället för en kommandoform.
Korrekt: Använd korrekt imperativform, som 'emana' för 'tú'.
Varför: Infinitiven är verbets grundform och används inte för direkta kommandon.
Misstag: Att blanda ihop tú- och usted-formerna.
Korrekt: Kom ihåg att 'emana' är för 'tú' (informell singular) och 'emane' är för 'usted' (formell singular).
Varför: Att använda fel form kan låta oartigt eller felaktigt.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'emanar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: emano
Presens indikativ 'emana' beskriver handlingar som sker nu, vanemässiga handlingar eller allmänna sanningar.
Preteritum
yo: emané
Preteritum av emanar är regelbundet: emané, emanaste, emanó, emanamos, emanasteis, emanaron.
Imperfekt
yo: emanaba
Imperfekt 'emanaba' beskriver pågående eller vanemässiga tidigare handlingar, eller sätter bakgrunden.
Futurum
yo: emanaré
Futurum 'emanará' indikerar handlingar som kommer att ske i framtiden.
Konditionalis
yo: emanaría
Konditionalis 'emanaría' uttrycker hypotetiska utfall, artiga förfrågningar eller framtid i det förflutna.
Presens konjunktiv
yo: emane
Använd presens konjunktiv ('emane', 'emanes', 'emanemos', etc.) efter uttryck för tvivel, önskan, känsla eller osäkerhet.
Imperfekt konjunktiv
yo: emanara
Imperfekt konjunktiv ('emanara' eller 'emanase') beskriver hypotetiska tidigare situationer eller uttrycker önskningar/tvivel i det förflutna.
Imperativ (nekande)
yo: no emanes
Negativa imperativ använder 'no' + presens konjunktiv: 'no emanes', 'no emane', 'no emanemos', etc.