
extrañar Imperativ (nekande) Konjugation
extrañar — att sakna
Negativ imperativ av extrañar använder presens konjunktiv: no extrañes, no extrañe, no extrañemos, no extrañéis, no extrañen.
extrañar Imperativ (nekande) Former
När man använder Imperativ (nekande)
Använd detta för att säga någon att inte vara ledsen eller att inte sakna något/någon (t.ex. 'Sakna mig inte').
Anmärkningar om extrañar i Imperativ (nekande)
Extrañar är regelbundet; det följer presens konjunktivformer följt av 'no'.
Exempelfraser
No me extrañes, volveré pronto.
Sakna mig inte, jag kommer snart tillbaka.
tú
No extrañe usted el pasado.
Sakna inte det förflutna (formellt).
Vanliga misstag
Misstag: Att säga 'no extraña'.
Korrekt: Använd 'no extrañes' för negativ tú-befallning.
Varför: Negativa befallningar använder alltid konjunktivformer, inte indikativ.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'extrañar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: extraño
Presens av extrañar är helt regelbundet: extraño, extrañas, extraña, extrañamos, extrañáis, extrañan.
Preteritum
yo: extrañé
Preteritum av extrañar är regelbundet: extrañé, extrañaste, extrañó, extrañamos, extrañasteis, extrañaron.
Imperfekt
yo: extrañaba
Imperfekt av extrañar använder standardändelserna -aba: extrañaba, extrañabas, extrañaba, extrañábamos, extrañabais, extrañaban.
Futurum
yo: extrañaré
Futurum av extrañar lägger till ändelser till infinitiven: extrañaré, extrañarás, extrañará, extrañaremos, extrañaréis, extrañarán.
Konditionalis
yo: extrañaría
Konditionalis av extrañar är regelbundet: extrañaría, extrañarías, extrañaría, extrañaríamos, extrañaríais, extrañarían.
Presens konjunktiv
yo: extrañe
Presens konjunktiv av extrañar byter vokal till 'e': extrañe, extrañes, extrañe, extrañemos, extrañéis, extrañen.
Imperfekt konjunktiv
yo: extrañara
Imperfekt konjunktiv av extrañar använder -ra-ändelserna: extrañara, extrañaras, extrañara, extrañáramos, extrañarais, extrañaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: extraña
Den positiva imperativen av extrañar använder extraña (tú) och extrañe (usted).