
extrañar Presens konjunktiv Konjugation
extrañar — att sakna
Presens konjunktiv av extrañar byter vokal till 'e': extrañe, extrañes, extrañe, extrañemos, extrañéis, extrañen.
extrañar Presens konjunktiv Former
När man använder Presens konjunktiv
Använd detta när du uttrycker en önskan, tvivel eller känsla om att någon saknar något (t.ex. 'Jag är ledsen att du saknar din hund').
Anmärkningar om extrañar i Presens konjunktiv
Extrañar är regelbundet i konjunktiv. Det följer standardmönstret för -ar-verb att ersätta 'a' med 'e'.
Exempelfraser
Espero que no me extrañes demasiado.
Jag hoppas att du inte saknar mig för mycket.
tú
Me da pena que ella extrañe tanto su país.
Det gör mig ledsen att hon saknar sitt land så mycket.
él/ella/usted
No creo que ellos nos extrañen.
Jag tror inte att de saknar oss.
ellos/ellas/ustedes
Vanliga misstag
Misstag: Att använda 'extraña' (presens indikativ) efter 'espero que'.
Korrekt: Använd 'extrañe' (konjunktiv).
Varför: Verb som uttrycker känslor eller önskningar, som 'esperar', kräver konjunktiv i bisatsen.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'extrañar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: extraño
Presens av extrañar är helt regelbundet: extraño, extrañas, extraña, extrañamos, extrañáis, extrañan.
Preteritum
yo: extrañé
Preteritum av extrañar är regelbundet: extrañé, extrañaste, extrañó, extrañamos, extrañasteis, extrañaron.
Imperfekt
yo: extrañaba
Imperfekt av extrañar använder standardändelserna -aba: extrañaba, extrañabas, extrañaba, extrañábamos, extrañabais, extrañaban.
Futurum
yo: extrañaré
Futurum av extrañar lägger till ändelser till infinitiven: extrañaré, extrañarás, extrañará, extrañaremos, extrañaréis, extrañarán.
Konditionalis
yo: extrañaría
Konditionalis av extrañar är regelbundet: extrañaría, extrañarías, extrañaría, extrañaríamos, extrañaríais, extrañarían.
Imperfekt konjunktiv
yo: extrañara
Imperfekt konjunktiv av extrañar använder -ra-ändelserna: extrañara, extrañaras, extrañara, extrañáramos, extrañarais, extrañaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: extraña
Den positiva imperativen av extrañar använder extraña (tú) och extrañe (usted).
Imperativ (nekande)
yo: no extrañes
Negativ imperativ av extrañar använder presens konjunktiv: no extrañes, no extrañe, no extrañemos, no extrañéis, no extrañen.