
extrañar Preteritum Konjugation
extrañar — att sakna
Preteritum av extrañar är regelbundet: extrañé, extrañaste, extrañó, extrañamos, extrañasteis, extrañaron.
extrañar Preteritum Former
När man använder Preteritum
Använd preteritum när saknaden efter någon var en specifik, avslutad händelse, eller när du plötsligt kände en våg av nostalgi vid ett visst ögonblick.
Anmärkningar om extrañar i Preteritum
Extrañar är helt regelbundet i preteritum. Formen 'nosotros' är densamma som i presens.
Exempelfraser
Ayer te extrañé muchísimo.
Igår saknade jag dig väldigt mycket.
yo
Él extrañó a su familia durante el viaje.
Han saknade sin familj under resan.
él/ella/usted
Extrañamos mucho el sol durante el invierno.
Vi saknade solen mycket under vintern.
nosotros
Vanliga misstag
Misstag: Att glömma accenten på extrañé eller extrañó.
Korrekt: Inkludera alltid accenten: extrañé (yo) och extrañó (él/ella).
Varför: Utan accenten blir 'extraño' presens 'jag saknar'.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'extrañar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: extraño
Presens av extrañar är helt regelbundet: extraño, extrañas, extraña, extrañamos, extrañáis, extrañan.
Imperfekt
yo: extrañaba
Imperfekt av extrañar använder standardändelserna -aba: extrañaba, extrañabas, extrañaba, extrañábamos, extrañabais, extrañaban.
Futurum
yo: extrañaré
Futurum av extrañar lägger till ändelser till infinitiven: extrañaré, extrañarás, extrañará, extrañaremos, extrañaréis, extrañarán.
Konditionalis
yo: extrañaría
Konditionalis av extrañar är regelbundet: extrañaría, extrañarías, extrañaría, extrañaríamos, extrañaríais, extrañarían.
Presens konjunktiv
yo: extrañe
Presens konjunktiv av extrañar byter vokal till 'e': extrañe, extrañes, extrañe, extrañemos, extrañéis, extrañen.
Imperfekt konjunktiv
yo: extrañara
Imperfekt konjunktiv av extrañar använder -ra-ändelserna: extrañara, extrañaras, extrañara, extrañáramos, extrañarais, extrañaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: extraña
Den positiva imperativen av extrañar använder extraña (tú) och extrañe (usted).
Imperativ (nekande)
yo: no extrañes
Negativ imperativ av extrañar använder presens konjunktiv: no extrañes, no extrañe, no extrañemos, no extrañéis, no extrañen.