
extrañar Futurum Konjugation
extrañar — att sakna
Futurum av extrañar lägger till ändelser till infinitiven: extrañaré, extrañarás, extrañará, extrañaremos, extrañaréis, extrañarán.
extrañar Futurum Former
När man använder Futurum
Använd detta för att förutsäga att du kommer att sakna någon eller något i framtiden, ofta när du säger adjö.
Anmärkningar om extrañar i Futurum
Extrañar är regelbundet i futurum; fäst helt enkelt ändelserna vid hela verbet 'extrañar'.
Exempelfraser
Te extrañaré mucho cuando te mudes.
Jag kommer att sakna dig mycket när du flyttar.
yo
Sé que extrañarás a tus amigos.
Jag vet att du kommer att sakna dina vänner.
tú
Extrañaremos este lugar.
Vi kommer att sakna den här platsen.
nosotros
Vanliga misstag
Misstag: Att lägga till futurumändelser till stammen 'extrañ-'.
Korrekt: Använd hela infinitiven: extrañaré, inte extrañé (vilket är preteritum).
Varför: Futurum byggs på infinitiven, inte stammen.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'extrañar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: extraño
Presens av extrañar är helt regelbundet: extraño, extrañas, extraña, extrañamos, extrañáis, extrañan.
Preteritum
yo: extrañé
Preteritum av extrañar är regelbundet: extrañé, extrañaste, extrañó, extrañamos, extrañasteis, extrañaron.
Imperfekt
yo: extrañaba
Imperfekt av extrañar använder standardändelserna -aba: extrañaba, extrañabas, extrañaba, extrañábamos, extrañabais, extrañaban.
Konditionalis
yo: extrañaría
Konditionalis av extrañar är regelbundet: extrañaría, extrañarías, extrañaría, extrañaríamos, extrañaríais, extrañarían.
Presens konjunktiv
yo: extrañe
Presens konjunktiv av extrañar byter vokal till 'e': extrañe, extrañes, extrañe, extrañemos, extrañéis, extrañen.
Imperfekt konjunktiv
yo: extrañara
Imperfekt konjunktiv av extrañar använder -ra-ändelserna: extrañara, extrañaras, extrañara, extrañáramos, extrañarais, extrañaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: extraña
Den positiva imperativen av extrañar använder extraña (tú) och extrañe (usted).
Imperativ (nekande)
yo: no extrañes
Negativ imperativ av extrañar använder presens konjunktiv: no extrañes, no extrañe, no extrañemos, no extrañéis, no extrañen.