
extrañar Imperativ (bekräftande) Konjugation
extrañar — att sakna
Den positiva imperativen av extrañar använder extraña (tú) och extrañe (usted).
extrañar Imperativ (bekräftande) Former
När man använder Imperativ (bekräftande)
Eftersom 'att sakna' är en känsla, används detta sällan som en befallning, men det förekommer i poetiska sammanhang eller sånger (t.ex. 'Sakna mig!').
Anmärkningar om extrañar i Imperativ (bekräftande)
Extrañar är regelbundet. Tú-kommandot är detsamma som tredje person presens indikativ.
Exempelfraser
¡Extrañame un poquito!
Sakna mig lite!
tú
Extrañen la paz, no la guerra.
Längta efter fred, inte krig.
Vanliga misstag
Misstag: Att använda 'extrañe' för tú-kommandot.
Korrekt: Använd 'extraña' för tú och 'extrañe' för usted.
Varför: Den informella imperativen (tú) använder -a-ändelsen för -ar-verb.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'extrañar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: extraño
Presens av extrañar är helt regelbundet: extraño, extrañas, extraña, extrañamos, extrañáis, extrañan.
Preteritum
yo: extrañé
Preteritum av extrañar är regelbundet: extrañé, extrañaste, extrañó, extrañamos, extrañasteis, extrañaron.
Imperfekt
yo: extrañaba
Imperfekt av extrañar använder standardändelserna -aba: extrañaba, extrañabas, extrañaba, extrañábamos, extrañabais, extrañaban.
Futurum
yo: extrañaré
Futurum av extrañar lägger till ändelser till infinitiven: extrañaré, extrañarás, extrañará, extrañaremos, extrañaréis, extrañarán.
Konditionalis
yo: extrañaría
Konditionalis av extrañar är regelbundet: extrañaría, extrañarías, extrañaría, extrañaríamos, extrañaríais, extrañarían.
Presens konjunktiv
yo: extrañe
Presens konjunktiv av extrañar byter vokal till 'e': extrañe, extrañes, extrañe, extrañemos, extrañéis, extrañen.
Imperfekt konjunktiv
yo: extrañara
Imperfekt konjunktiv av extrañar använder -ra-ändelserna: extrañara, extrañaras, extrañara, extrañáramos, extrañarais, extrañaran.
Imperativ (nekande)
yo: no extrañes
Negativ imperativ av extrañar använder presens konjunktiv: no extrañes, no extrañe, no extrañemos, no extrañéis, no extrañen.