
extrañar Presens Konjugation
extrañar — att sakna
Presens av extrañar är helt regelbundet: extraño, extrañas, extraña, extrañamos, extrañáis, extrañan.
extrañar Presens Former
När man använder Presens
Använd presens för att uttrycka att du för närvarande saknar någon eller något, eller för att beskriva den allmänna känslan av nostalgi du har för en plats eller tid.
Anmärkningar om extrañar i Presens
Extrañar är ett standard -ar-verb i presens utan stamförändringar eller oregelbundna ändelser.
Exempelfraser
Te extraño mucho cuando no estás aquí.
Jag saknar dig mycket när du inte är här.
yo
¿Extrañas tu antigua casa?
Saknar du ditt gamla hus?
tú
Ellos extrañan la comida de su país.
De saknar maten från sitt hemland.
ellos/ellas/ustedes
Vanliga misstag
Misstag: Att använda 'extrañar' för att betyda 'att missa en buss'.
Korrekt: Använd 'perder' (perder el autobús).
Varför: Extrañar hänvisar till emotionell längtan, inte att missa ett schemalagt evenemang eller transport.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'extrañar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Preteritum
yo: extrañé
Preteritum av extrañar är regelbundet: extrañé, extrañaste, extrañó, extrañamos, extrañasteis, extrañaron.
Imperfekt
yo: extrañaba
Imperfekt av extrañar använder standardändelserna -aba: extrañaba, extrañabas, extrañaba, extrañábamos, extrañabais, extrañaban.
Futurum
yo: extrañaré
Futurum av extrañar lägger till ändelser till infinitiven: extrañaré, extrañarás, extrañará, extrañaremos, extrañaréis, extrañarán.
Konditionalis
yo: extrañaría
Konditionalis av extrañar är regelbundet: extrañaría, extrañarías, extrañaría, extrañaríamos, extrañaríais, extrañarían.
Presens konjunktiv
yo: extrañe
Presens konjunktiv av extrañar byter vokal till 'e': extrañe, extrañes, extrañe, extrañemos, extrañéis, extrañen.
Imperfekt konjunktiv
yo: extrañara
Imperfekt konjunktiv av extrañar använder -ra-ändelserna: extrañara, extrañaras, extrañara, extrañáramos, extrañarais, extrañaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: extraña
Den positiva imperativen av extrañar använder extraña (tú) och extrañe (usted).
Imperativ (nekande)
yo: no extrañes
Negativ imperativ av extrañar använder presens konjunktiv: no extrañes, no extrañe, no extrañemos, no extrañéis, no extrañen.