
incriminar Imperfekt konjunktiv Konjugation
incriminar — att inkriminera
Imperfekt konjunktiv av incriminar (både -ra och -se former) beskriver tidigare hypotetiska situationer eller önskningar, som 'incriminara' eller 'incriminase'.
incriminar Imperfekt konjunktiv Former
När man använder Imperfekt konjunktiv
Denna tempus används för hypotetiska situationer i det förflutna, som uttrycker önskningar, tvivel eller känslor som var relevanta i ett tidigare sammanhang. Den förekommer ofta i 'om'-satser som hänvisar till tidigare möjligheter eller i artiga förfrågningar.
Anmärkningar om incriminar i Imperfekt konjunktiv
Incriminar är regelbunden i imperfekt konjunktiv. Både -ra (incriminara) och -se (incriminase) formerna är korrekta, även om -ra formen är vanligare i många regioner.
Exempelfraser
Si él me incriminara, yo no sabría qué hacer.
Om han skulle inkriminera mig, skulle jag inte veta vad jag skulle göra.
él/ella/usted
Desearía que nadie lo incriminara.
Jag önskade att ingen skulle inkriminera honom.
Me preocupaba que nos incriminase por error.
Jag var orolig att de av misstag skulle kunna inkriminera oss.
nosotros
Le pedí que no me incriminara.
Jag bad honom att inte inkriminera mig.
él/ella/usted
Vanliga misstag
Misstag: Att blanda ihop imperfekt konjunktiv med preteritum: 'Si él me incriminó'.
Korrekt: För hypotetiska tidigare situationer, använd imperfekt konjunktiv: 'Si él me incriminara'.
Varför: Konjunktiv används för icke-faktiska eller hypotetiska scenarier, medan preteritum används för faktiska avslutade handlingar.
Misstag: Att använda -se formen när -ra formen förväntas eller vice versa i vissa sammanhang.
Korrekt: Både 'incriminara' och 'incriminase' är korrekta imperfekt konjunktivformer. 'Incriminara' är generellt vanligare.
Varför: Även om de är utbytbara i betydelse, kan regionala preferenser och formalitet påverka valet mellan -ra och -se.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'incriminar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: incrimino
Presens av incriminar är regelbunden: incrimino, incriminas, incrimina, incriminamos, incrimináis, incriminan.
Preteritum
yo: incriminé
Preteritum av incriminar är regelbunden: incriminé, incriminaste, incriminó, incriminamos, incriminasteis, incriminaron.
Imperfekt
yo: incriminaba
Imperfekt av incriminar är regelbunden: incriminaba, incriminabas, incriminaba, incriminábamos, incriminabais, incriminaban.
Futurum
yo: incriminaré
Futurum av incriminar är regelbunden: incriminaré, incriminarás, incriminará, incriminaremos, incriminaréis, incriminarán.
Konditionalis
yo: incriminaría
Konditionalis av incriminar är regelbunden: incriminaría, incriminarías, incriminaría, incriminaríamos, incriminaríais, incriminarían.
Presens konjunktiv
yo: incrimine
Konjunktiv presens av incriminar används efter uttryck för tvivel, önskan, känsla eller osäkerhet: incrimine, incriminemos, incriminen.
Imperativ (bekräftande)
yo: incrimina
Imperativ av incriminar är: incrimina (tú), incrimine (usted), incriminemos (nosotros), incriminen (ustedes), incrimina(d) (vosotros).
Imperativ (nekande)
yo: no incrimines
Negativ imperativ av incriminar använder konjunktiv presens: no incrimine (usted), no incriminemos (nosotros), no incriminen (ustedes), no incrimines (tú), no incriminéis (vosotros).