
incriminar Presens konjunktiv Konjugation
incriminar — att inkriminera
Konjunktiv presens av incriminar används efter uttryck för tvivel, önskan, känsla eller osäkerhet: incrimine, incriminemos, incriminen.
incriminar Presens konjunktiv Former
När man använder Presens konjunktiv
Använd konjunktiv presens efter fraser som uttrycker önskningar, tvivel, känslor eller osäkerhet. För 'incriminar' används det när handlingen att inkriminera ses som osäker, önskad eller känslomässigt laddad.
Anmärkningar om incriminar i Presens konjunktiv
Incriminar är regelbunden i konjunktiv presens. Formerna härleds från 'yo'-formen av indikativ presens ('incrimino') men med motsatta vokaler (-ar-verb ändrar 'a' till 'e').
Exempelfraser
Dudo que él te incrimine sin razón.
Jag tvivlar på att han kommer att inkriminera dig utan anledning.
él/ella/usted
Espero que no me incriminen en el informe.
Jag hoppas att de inte inkriminerar mig i rapporten.
ellos/ellas/ustedes
Me alegra que no nos incriminemos mutuamente.
Jag är glad att vi inte inkriminerar varandra.
nosotros
No creo que tú lo incrimines.
Jag tror inte att du kommer att inkriminera honom.
tú
Vanliga misstag
Misstag: Att använda indikativ presens istället för konjunktiv presens: 'No creo que te incriminas'.
Korrekt: Efter uttryck för tvivel som 'no creo que', behöver du konjunktiv: 'No creo que te incrimines'.
Varför: Konjunktiv används för att uttrycka osäkerhet eller tvivel.
Misstag: Att blanda ihop 'yo'- och 'él/ella/usted'-formerna: 'Espero que yo incrimine'.
Korrekt: Den korrekta formen för 'yo' är 'incrimine', vilket är samma som för 'él/ella/usted'. Kontexten klargör vem som utför handlingen.
Varför: Även om formerna är identiska, gör subjektpronomenet eller kontexten innebörden tydlig.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'incriminar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: incrimino
Presens av incriminar är regelbunden: incrimino, incriminas, incrimina, incriminamos, incrimináis, incriminan.
Preteritum
yo: incriminé
Preteritum av incriminar är regelbunden: incriminé, incriminaste, incriminó, incriminamos, incriminasteis, incriminaron.
Imperfekt
yo: incriminaba
Imperfekt av incriminar är regelbunden: incriminaba, incriminabas, incriminaba, incriminábamos, incriminabais, incriminaban.
Futurum
yo: incriminaré
Futurum av incriminar är regelbunden: incriminaré, incriminarás, incriminará, incriminaremos, incriminaréis, incriminarán.
Konditionalis
yo: incriminaría
Konditionalis av incriminar är regelbunden: incriminaría, incriminarías, incriminaría, incriminaríamos, incriminaríais, incriminarían.
Imperfekt konjunktiv
yo: incriminara
Imperfekt konjunktiv av incriminar (både -ra och -se former) beskriver tidigare hypotetiska situationer eller önskningar, som 'incriminara' eller 'incriminase'.
Imperativ (bekräftande)
yo: incrimina
Imperativ av incriminar är: incrimina (tú), incrimine (usted), incriminemos (nosotros), incriminen (ustedes), incrimina(d) (vosotros).
Imperativ (nekande)
yo: no incrimines
Negativ imperativ av incriminar använder konjunktiv presens: no incrimine (usted), no incriminemos (nosotros), no incriminen (ustedes), no incrimines (tú), no incriminéis (vosotros).