
incriminar Preteritum Konjugation
incriminar — att inkriminera
Preteritum av incriminar är regelbunden: incriminé, incriminaste, incriminó, incriminamos, incriminasteis, incriminaron.
incriminar Preteritum Former
När man använder Preteritum
Använd preteritum för att beskriva en specifik, avslutad handling att inkriminera någon i det förflutna. Den fokuserar på handlingen som helhet, med en tydlig början och slut.
Anmärkningar om incriminar i Preteritum
Incriminar är regelbunden i preteritum. Alla former följer det vanliga böjningsmönstret för -ar-verb.
Exempelfraser
El testigo lo incriminó directamente.
Vittnet inkriminerade honom direkt.
él/ella/usted
Yo no te incriminé, ¡lo juro!
Jag inkriminerade dig inte, jag svär!
yo
¿Ustedes incriminaron al sospechoso?
Inkriminerade ni alla den misstänkte?
Ella se incriminó al mentir sobre su paradero.
Hon inkriminerade sig själv genom att ljuga om var hon hade varit.
Vanliga misstag
Misstag: Att använda imperfekt istället för preteritum: 'El testigo me incriminaba'.
Korrekt: För en specifik, avslutad inkrimineringshandling, använd preteritum: 'El testigo me incriminó'.
Varför: Preteritum markerar en enskild, avslutad händelse, medan imperfekt beskriver en pågående eller vanemässig tidigare handling.
Misstag: Att glömma accenttecknet på 'yo'- eller 'él/ella/usted'-formerna: 'incrimine'.
Korrekt: De korrekta formerna är 'incriminé' (yo) och 'incriminó' (él/ella/usted).
Varför: Det skrivna accenttecknet är avgörande för att skilja dessa preteritumformer åt och ange den betonade stavelsen.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'incriminar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: incrimino
Presens av incriminar är regelbunden: incrimino, incriminas, incrimina, incriminamos, incrimináis, incriminan.
Imperfekt
yo: incriminaba
Imperfekt av incriminar är regelbunden: incriminaba, incriminabas, incriminaba, incriminábamos, incriminabais, incriminaban.
Futurum
yo: incriminaré
Futurum av incriminar är regelbunden: incriminaré, incriminarás, incriminará, incriminaremos, incriminaréis, incriminarán.
Konditionalis
yo: incriminaría
Konditionalis av incriminar är regelbunden: incriminaría, incriminarías, incriminaría, incriminaríamos, incriminaríais, incriminarían.
Presens konjunktiv
yo: incrimine
Konjunktiv presens av incriminar används efter uttryck för tvivel, önskan, känsla eller osäkerhet: incrimine, incriminemos, incriminen.
Imperfekt konjunktiv
yo: incriminara
Imperfekt konjunktiv av incriminar (både -ra och -se former) beskriver tidigare hypotetiska situationer eller önskningar, som 'incriminara' eller 'incriminase'.
Imperativ (bekräftande)
yo: incrimina
Imperativ av incriminar är: incrimina (tú), incrimine (usted), incriminemos (nosotros), incriminen (ustedes), incrimina(d) (vosotros).
Imperativ (nekande)
yo: no incrimines
Negativ imperativ av incriminar använder konjunktiv presens: no incrimine (usted), no incriminemos (nosotros), no incriminen (ustedes), no incrimines (tú), no incriminéis (vosotros).