
mandar Konditionalis Konjugation
mandar — att skicka
Konditionalis av 'mandar' är regelbundet: mandaría, mandarías, mandaría, mandaríamos, mandaríais, mandarían.
mandar Konditionalis Former
När man använder Konditionalis
Använd konditionalis för att säga att du 'skulle skicka' något om en viss betingelse var uppfylld, eller för att göra ett artigt erbjudande att skicka något.
Anmärkningar om mandar i Konditionalis
'Mandar' är regelbundet i konditionalis. Stammen är infinitiven 'mandar' och alla ändelser innehåller ett 'í' med accent.
Exempelfraser
Yo mandaría el dinero, pero no tengo ahora.
Jag skulle skicka pengarna, men jag har dem inte nu.
yo
¿Mandarías tú este paquete por mí?
Skulle du kunna skicka det här paketet åt mig?
tú
Nosotros mandaríamos la caja si fuera necesario.
Vi skulle skicka lådan om det var nödvändigt.
nosotros
Vanliga misstag
Misstag: mandería
Korrekt: mandaría
Varför: Inlärare försöker ibland ändra 'a' i infinitiven, men för regelbundna verb stannar 'a' kvar.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'mandar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: mando
Presens av 'mandar' är regelbundet: mando, mandas, manda, mandamos, mandáis, mandan.
Preteritum
yo: mandé
Preteritum av 'mandar' är regelbundet: mandé, mandaste, mandó, mandamos, mandasteis, mandaron.
Imperfekt
yo: mandaba
Imperfekt av 'mandar' följer det regelbundna mönstret -aba: mandaba, mandabas, mandaba, mandábamos, mandabais, mandaban.
Futurum
yo: mandaré
Futurum av 'mandar' använder infinitiven plus ändelser: mandaré, mandarás, mandará, mandaremos, mandaréis, mandarán.
Presens konjunktiv
yo: mande
Presens konjunktiv av 'mandar' är regelbundet: mande, mandes, mande, mandemos, mandéis, manden.
Imperfekt konjunktiv
yo: mandara
Imperfekt konjunktiv av 'mandar' använder stammen från preteritum: mandara, mandaras, mandara, mandáramos, mandarais, mandaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: manda
Positiv imperativ av 'mandar' ger kommandon: manda (tú), mande (usted), mandad (vosotros), manden (ustedes).
Imperativ (nekande)
yo: no mandes
Negativ imperativ av 'mandar' använder 'no' plus presens konjunktiv: no mandes, no mande, no mandemos, no mandéis, no manden.