
mandar Futurum Konjugation
mandar — att skicka
Futurum av 'mandar' använder infinitiven plus ändelser: mandaré, mandarás, mandará, mandaremos, mandaréis, mandarán.
mandar Futurum Former
När man använder Futurum
Använd denna tempus för att ange att du kommer att skicka något senare eller för att uttrycka ett löfte att skicka ett dokument eller föremål.
Anmärkningar om mandar i Futurum
'Mandar' är regelbundet i futurum. Du lägger helt enkelt till de vanliga futurum-ändelserna till hela infinitiven.
Exempelfraser
Te mandaré la ubicación por WhatsApp.
Jag kommer att skicka dig platsen via WhatsApp.
yo
Nosotros mandaremos el paquete mañana.
Vi kommer att skicka paketet imorgon.
nosotros
Ellos mandarán la invitación pronto.
De kommer att skicka inbjudan snart.
ellos/ellas/ustedes
Vanliga misstag
Misstag: mandare
Korrekt: mandaré
Varför: Futurum kräver en accent på det sista 'e' för 'yo'-formen för att skilja det från futurum konjunktiv.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'mandar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: mando
Presens av 'mandar' är regelbundet: mando, mandas, manda, mandamos, mandáis, mandan.
Preteritum
yo: mandé
Preteritum av 'mandar' är regelbundet: mandé, mandaste, mandó, mandamos, mandasteis, mandaron.
Imperfekt
yo: mandaba
Imperfekt av 'mandar' följer det regelbundna mönstret -aba: mandaba, mandabas, mandaba, mandábamos, mandabais, mandaban.
Konditionalis
yo: mandaría
Konditionalis av 'mandar' är regelbundet: mandaría, mandarías, mandaría, mandaríamos, mandaríais, mandarían.
Presens konjunktiv
yo: mande
Presens konjunktiv av 'mandar' är regelbundet: mande, mandes, mande, mandemos, mandéis, manden.
Imperfekt konjunktiv
yo: mandara
Imperfekt konjunktiv av 'mandar' använder stammen från preteritum: mandara, mandaras, mandara, mandáramos, mandarais, mandaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: manda
Positiv imperativ av 'mandar' ger kommandon: manda (tú), mande (usted), mandad (vosotros), manden (ustedes).
Imperativ (nekande)
yo: no mandes
Negativ imperativ av 'mandar' använder 'no' plus presens konjunktiv: no mandes, no mande, no mandemos, no mandéis, no manden.