
mandar Imperativ (bekräftande) Konjugation
mandar — att skicka
Positiv imperativ av 'mandar' ger kommandon: manda (tú), mande (usted), mandad (vosotros), manden (ustedes).
mandar Imperativ (bekräftande) Former
När man använder Imperativ (bekräftande)
Använd detta för att säga åt någon att skicka något omedelbart eller för att ge en order (eftersom 'mandar' också betyder 'att befalla').
Anmärkningar om mandar i Imperativ (bekräftande)
'Mandar' är regelbundet i imperativ. 'Tú'-formen matchar tredje person singular presens indikativ.
Exempelfraser
¡Manda el archivo ahora mismo!
Skicka filen genast!
tú
Mande usted el paquete por avión.
Skicka paketet med flyg (formellt).
usted
Manden los resultados antes de las cinco.
Skicka resultaten före klockan fem.
ustedes
Vanliga misstag
Misstag: manda (för formellt usted)
Korrekt: mande
Varför: Att använda 'tú'-formen med någon du bör tilltala formellt kan låta respektlöst.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'mandar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: mando
Presens av 'mandar' är regelbundet: mando, mandas, manda, mandamos, mandáis, mandan.
Preteritum
yo: mandé
Preteritum av 'mandar' är regelbundet: mandé, mandaste, mandó, mandamos, mandasteis, mandaron.
Imperfekt
yo: mandaba
Imperfekt av 'mandar' följer det regelbundna mönstret -aba: mandaba, mandabas, mandaba, mandábamos, mandabais, mandaban.
Futurum
yo: mandaré
Futurum av 'mandar' använder infinitiven plus ändelser: mandaré, mandarás, mandará, mandaremos, mandaréis, mandarán.
Konditionalis
yo: mandaría
Konditionalis av 'mandar' är regelbundet: mandaría, mandarías, mandaría, mandaríamos, mandaríais, mandarían.
Presens konjunktiv
yo: mande
Presens konjunktiv av 'mandar' är regelbundet: mande, mandes, mande, mandemos, mandéis, manden.
Imperfekt konjunktiv
yo: mandara
Imperfekt konjunktiv av 'mandar' använder stammen från preteritum: mandara, mandaras, mandara, mandáramos, mandarais, mandaran.
Imperativ (nekande)
yo: no mandes
Negativ imperativ av 'mandar' använder 'no' plus presens konjunktiv: no mandes, no mande, no mandemos, no mandéis, no manden.