
mandar Imperfekt Konjugation
mandar — att skicka
Imperfekt av 'mandar' följer det regelbundna mönstret -aba: mandaba, mandabas, mandaba, mandábamos, mandabais, mandaban.
mandar Imperfekt Former
När man använder Imperfekt
Använd imperfekt för att beskriva en vana att skicka saker tidigare eller för att sätta scenen (t.ex. 'Jag höll på att skicka brevet när...').
Anmärkningar om mandar i Imperfekt
'Mandar' är helt regelbundet i imperfekt. Notera accenten på 'nosotros'-formen: mandábamos.
Exempelfraser
Antes, yo mandaba cartas todos los meses.
Förr brukade jag skicka brev varje månad.
yo
Nosotros mandábamos postales desde cada ciudad.
Vi brukade skicka vykort från varje stad.
nosotros
Tú mandabas muchos mensajes cuando eras joven.
Du brukade skicka många meddelanden när du var ung.
tú
Vanliga misstag
Misstag: mandaba (utan accent) för nosotros.
Korrekt: mandábamos
Varför: Alla regelbundna -ar-verb i imperfekt kräver en accent på 'nosotros'-formen.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'mandar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: mando
Presens av 'mandar' är regelbundet: mando, mandas, manda, mandamos, mandáis, mandan.
Preteritum
yo: mandé
Preteritum av 'mandar' är regelbundet: mandé, mandaste, mandó, mandamos, mandasteis, mandaron.
Futurum
yo: mandaré
Futurum av 'mandar' använder infinitiven plus ändelser: mandaré, mandarás, mandará, mandaremos, mandaréis, mandarán.
Konditionalis
yo: mandaría
Konditionalis av 'mandar' är regelbundet: mandaría, mandarías, mandaría, mandaríamos, mandaríais, mandarían.
Presens konjunktiv
yo: mande
Presens konjunktiv av 'mandar' är regelbundet: mande, mandes, mande, mandemos, mandéis, manden.
Imperfekt konjunktiv
yo: mandara
Imperfekt konjunktiv av 'mandar' använder stammen från preteritum: mandara, mandaras, mandara, mandáramos, mandarais, mandaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: manda
Positiv imperativ av 'mandar' ger kommandon: manda (tú), mande (usted), mandad (vosotros), manden (ustedes).
Imperativ (nekande)
yo: no mandes
Negativ imperativ av 'mandar' använder 'no' plus presens konjunktiv: no mandes, no mande, no mandemos, no mandéis, no manden.