
mandar Imperfekt konjunktiv Konjugation
mandar — att skicka
Imperfekt konjunktiv av 'mandar' använder stammen från preteritum: mandara, mandaras, mandara, mandáramos, mandarais, mandaran.
mandar Imperfekt konjunktiv Former
När man använder Imperfekt konjunktiv
Använd detta för hypotetiska situationer (t.ex. 'Om jag skickade...') eller när en tidigare begäran gjordes om att du skulle skicka något.
Anmärkningar om mandar i Imperfekt konjunktiv
'Mandar' är regelbundet. Det byggs från tredje person plural preteritum 'mandaron' genom att ta bort '-ron' och lägga till '-ra'-ändelser.
Exempelfraser
Si yo mandara ese mensaje, me arrepentiría.
Om jag skickade det där meddelandet skulle jag ångra det.
yo
Ella me pidió que mandara los documentos.
Hon bad mig att skicka dokumenten.
él/ella/usted
Si mandáramos la carta ahora, llegaría mañana.
Om vi skickade brevet nu skulle det komma fram imorgon.
nosotros
Vanliga misstag
Misstag: mandaramos (utan accent)
Korrekt: mandáramos
Varför: Formen 'nosotros' i imperfekt konjunktiv kräver alltid ett accent på vokalen före ändelsen.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'mandar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: mando
Presens av 'mandar' är regelbundet: mando, mandas, manda, mandamos, mandáis, mandan.
Preteritum
yo: mandé
Preteritum av 'mandar' är regelbundet: mandé, mandaste, mandó, mandamos, mandasteis, mandaron.
Imperfekt
yo: mandaba
Imperfekt av 'mandar' följer det regelbundna mönstret -aba: mandaba, mandabas, mandaba, mandábamos, mandabais, mandaban.
Futurum
yo: mandaré
Futurum av 'mandar' använder infinitiven plus ändelser: mandaré, mandarás, mandará, mandaremos, mandaréis, mandarán.
Konditionalis
yo: mandaría
Konditionalis av 'mandar' är regelbundet: mandaría, mandarías, mandaría, mandaríamos, mandaríais, mandarían.
Presens konjunktiv
yo: mande
Presens konjunktiv av 'mandar' är regelbundet: mande, mandes, mande, mandemos, mandéis, manden.
Imperativ (bekräftande)
yo: manda
Positiv imperativ av 'mandar' ger kommandon: manda (tú), mande (usted), mandad (vosotros), manden (ustedes).
Imperativ (nekande)
yo: no mandes
Negativ imperativ av 'mandar' använder 'no' plus presens konjunktiv: no mandes, no mande, no mandemos, no mandéis, no manden.