
mandar Presens Konjugation
mandar — att skicka
Presens av 'mandar' är regelbundet: mando, mandas, manda, mandamos, mandáis, mandan.
mandar Presens Former
När man använder Presens
Använd presens för att prata om saker du skickar regelbundet, som mejl eller paket, eller för att beskriva vem som bestämmer just nu. Det används också för omedelbara handlingar som sker i stunden.
Anmärkningar om mandar i Presens
'Mandar' är ett helt regelbundet -ar-verb i presens; det följer standardmönstret utan några stamförändringar.
Exempelfraser
Yo mando un correo electrónico cada mañana.
Jag skickar ett mejl varje morgon.
yo
¿Mandas el paquete hoy?
Skickar du paketet idag?
tú
Mi jefe manda mucho en la oficina.
Min chef är väldigt bestämmande på kontoret.
él/ella/usted
Vanliga misstag
Misstag: Att använda 'mando' för att betyda 'ett kommando' när man menar 'jag skickar'.
Korrekt: mando (verb) vs. el mando (substantiv)
Varför: Inlärare glömmer ibland att 'mando' kan vara både verbet 'jag skickar' och substantivet för 'fjärrkontroll' eller 'kommando'.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'mandar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Preteritum
yo: mandé
Preteritum av 'mandar' är regelbundet: mandé, mandaste, mandó, mandamos, mandasteis, mandaron.
Imperfekt
yo: mandaba
Imperfekt av 'mandar' följer det regelbundna mönstret -aba: mandaba, mandabas, mandaba, mandábamos, mandabais, mandaban.
Futurum
yo: mandaré
Futurum av 'mandar' använder infinitiven plus ändelser: mandaré, mandarás, mandará, mandaremos, mandaréis, mandarán.
Konditionalis
yo: mandaría
Konditionalis av 'mandar' är regelbundet: mandaría, mandarías, mandaría, mandaríamos, mandaríais, mandarían.
Presens konjunktiv
yo: mande
Presens konjunktiv av 'mandar' är regelbundet: mande, mandes, mande, mandemos, mandéis, manden.
Imperfekt konjunktiv
yo: mandara
Imperfekt konjunktiv av 'mandar' använder stammen från preteritum: mandara, mandaras, mandara, mandáramos, mandarais, mandaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: manda
Positiv imperativ av 'mandar' ger kommandon: manda (tú), mande (usted), mandad (vosotros), manden (ustedes).
Imperativ (nekande)
yo: no mandes
Negativ imperativ av 'mandar' använder 'no' plus presens konjunktiv: no mandes, no mande, no mandemos, no mandéis, no manden.