
mandar Presens konjunktiv Konjugation
mandar — att skicka
Presens konjunktiv av 'mandar' är regelbundet: mande, mandes, mande, mandemos, mandéis, manden.
mandar Presens konjunktiv Former
När man använder Presens konjunktiv
Använd konjunktiv när någon vill, föreslår eller ber dig att skicka något (t.ex. 'Quiero que mandes...').
Anmärkningar om mandar i Presens konjunktiv
'Mandar' följer standardregeln: ta 'yo'-formen 'mando', ta bort 'o' och lägg till motsatta ändelser (-e, -es, etc.).
Exempelfraser
Mi madre quiere que yo le mande una foto.
Min mamma vill att jag skickar henne ett foto.
yo
Es importante que mandes el correo hoy.
Det är viktigt att du skickar mejlet idag.
tú
Dudo que ellos manden el regalo a tiempo.
Jag tvivlar på att de kommer att skicka gåvan i tid.
ellos/ellas/ustedes
Vanliga misstag
Misstag: que yo manda
Korrekt: que yo mande
Varför: Inlärare glömmer ofta att byta till 'e'-ändelserna för -ar-verb i konjunktiv.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'mandar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: mando
Presens av 'mandar' är regelbundet: mando, mandas, manda, mandamos, mandáis, mandan.
Preteritum
yo: mandé
Preteritum av 'mandar' är regelbundet: mandé, mandaste, mandó, mandamos, mandasteis, mandaron.
Imperfekt
yo: mandaba
Imperfekt av 'mandar' följer det regelbundna mönstret -aba: mandaba, mandabas, mandaba, mandábamos, mandabais, mandaban.
Futurum
yo: mandaré
Futurum av 'mandar' använder infinitiven plus ändelser: mandaré, mandarás, mandará, mandaremos, mandaréis, mandarán.
Konditionalis
yo: mandaría
Konditionalis av 'mandar' är regelbundet: mandaría, mandarías, mandaría, mandaríamos, mandaríais, mandarían.
Imperfekt konjunktiv
yo: mandara
Imperfekt konjunktiv av 'mandar' använder stammen från preteritum: mandara, mandaras, mandara, mandáramos, mandarais, mandaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: manda
Positiv imperativ av 'mandar' ger kommandon: manda (tú), mande (usted), mandad (vosotros), manden (ustedes).
Imperativ (nekande)
yo: no mandes
Negativ imperativ av 'mandar' använder 'no' plus presens konjunktiv: no mandes, no mande, no mandemos, no mandéis, no manden.