
mandar Preteritum Konjugation
mandar — att skicka
Preteritum av 'mandar' är regelbundet: mandé, mandaste, mandó, mandamos, mandasteis, mandaron.
mandar Preteritum Former
När man använder Preteritum
Använd preteritum när du skickade något vid en specifik tidpunkt som nu är avslutad, till exempel ett textmeddelande du skickade igår eller en gåva du skickade förra veckan.
Anmärkningar om mandar i Preteritum
'Mandar' är helt regelbundet i preteritum. Kom ihåg att 'nosotros'-formen 'mandamos' är densamma som i presens.
Exempelfraser
Ayer mandé el informe por correo.
Igår skickade jag rapporten med posten.
yo
Él mandó las flores el lunes.
Han skickade blommorna på måndagen.
él/ella/usted
Ellos mandaron el mensaje muy tarde.
De skickade meddelandet väldigt sent.
ellos/ellas/ustedes
Vanliga misstag
Misstag: mando (utan accent) för dåtid.
Korrekt: mandó
Varför: Utan accent är 'mando' presens 'jag skickar'; 'mandó' är dåtid 'han/hon skickade'.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'mandar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: mando
Presens av 'mandar' är regelbundet: mando, mandas, manda, mandamos, mandáis, mandan.
Imperfekt
yo: mandaba
Imperfekt av 'mandar' följer det regelbundna mönstret -aba: mandaba, mandabas, mandaba, mandábamos, mandabais, mandaban.
Futurum
yo: mandaré
Futurum av 'mandar' använder infinitiven plus ändelser: mandaré, mandarás, mandará, mandaremos, mandaréis, mandarán.
Konditionalis
yo: mandaría
Konditionalis av 'mandar' är regelbundet: mandaría, mandarías, mandaría, mandaríamos, mandaríais, mandarían.
Presens konjunktiv
yo: mande
Presens konjunktiv av 'mandar' är regelbundet: mande, mandes, mande, mandemos, mandéis, manden.
Imperfekt konjunktiv
yo: mandara
Imperfekt konjunktiv av 'mandar' använder stammen från preteritum: mandara, mandaras, mandara, mandáramos, mandarais, mandaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: manda
Positiv imperativ av 'mandar' ger kommandon: manda (tú), mande (usted), mandad (vosotros), manden (ustedes).
Imperativ (nekande)
yo: no mandes
Negativ imperativ av 'mandar' använder 'no' plus presens konjunktiv: no mandes, no mande, no mandemos, no mandéis, no manden.