
obligar Presens Konjugation
obligar — att tvinga
Presens av obligar är regelbundet: obligo, obligas, obliga, obligamos, obligáis, obligan.
obligar Presens Former
När man använder Presens
Använd detta för nuvarande skyldigheter, regler som gäller nu, eller vanemässiga handlingar där någon tvingas in i en situation.
Anmärkningar om obligar i Presens
Obligar är helt regelbunden i presens indikativ.
Exempelfraser
Mi trabajo me obliga a viajar mucho.
Mitt jobb tvingar mig att resa mycket.
él/ella/usted
No obligo a nadie a quedarse.
Jag tvingar ingen att stanna.
yo
¿Por qué nos obligan a hacer esto?
Varför tvingar de oss att göra detta?
ellos/ellas/ustedes
Vanliga misstag
Misstag: Att förväxla 'obligo' med 'obligue'.
Korrekt: Använd 'obligo' för fakta och 'obligue' för tvivel eller önskemål.
Varför: Inlärare blandar ofta ihop indikativets 'o'-ändelse med konjunktivets 'e'-ändelse.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'obligar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Preteritum
yo: obligué
Preteritum av obligar har en stavningsändring endast i 'yo'-formen: obligué, obligaste, obligó, obligamos, obligasteis, obligaron.
Imperfekt
yo: obligaba
Imperfekt av obligar är regelbunden för -ar-verb: obligaba, obligabas, obligaba, obligábamos, obligabais, obligaban.
Futurum
yo: obligaré
Futurum av obligar är regelbundet, med ändelser som läggs till infinitiven: obligaré, obligarás, obligará, obligaremos, obligaréis, obligarán.
Konditionalis
yo: obligaría
Konditionalis av obligar är regelbunden: obligaría, obligarías, obligaría, obligaríamos, obligaríais, obligarían.
Presens konjunktiv
yo: obligue
Presens konjunktiv av obligar kräver en stavningsändring (g till gu) för att behålla det hårda g-ljudet: obligue, obligues, obligue, obliguemos, obliguéis, obliguen.
Imperfekt konjunktiv
yo: obligara
Imperfekt konjunktiv av obligar bildas från tredje person plural preteritum: obligara, obligaras, obligara, obligáramos, obligarais, obligaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: obliga
Imperativ av obligar använder standardändelser för -ar, med en stavningsändring i formella och pluralformer: obliga, obligue, obliguemos, obligad, obliguen.
Imperativ (nekande)
yo: no obligues
Negativ imperativ av obligar använder presens konjunktivformer: no obligues, no obligue, no obliguemos, no obliguéis, no obliguen.