
ordenar Preteritum Konjugation
ordenar — att ordna
Preteritum för 'ordenar' är regelbundet: 'ordené, ordenaste, ordenó, ordenamos, ordenasteis, ordenaron'.
ordenar Preteritum Former
När man använder Preteritum
Använd preteritum för en avslutad handling av städning eller ordnande, som 'Jag städade mitt rum igår' eller 'Chefen beordrade filerna igår'.
Anmärkningar om ordenar i Preteritum
'Ordenar' är regelbundet i preteritum. Notera att formen 'nosotros' (ordenamos) är densamma som i presens.
Exempelfraser
Ayer ordené toda mi habitación.
Igår städade jag hela mitt rum.
yo
¿Ordenaste los documentos que te pedí?
Ordna du dokumenten jag bad dig om?
tú
El director ordenó evacuar el edificio.
Direktören beordrade att byggnaden skulle utrymmas.
él/ella/usted
Vanliga misstag
Misstag: Att förväxla 'ordenó' (han/hon beordrade) med 'ordeno' (jag beordrar).
Korrekt: ordenó
Varför: Accenten på 'ó' ändrar både tempus och person.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'ordenar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: ordeno
Presens för 'ordenar' är regelbundet: 'ordeno, ordenas, ordena, ordenamos, ordenáis, ordenan'.
Imperfekt
yo: ordenaba
Imperfekt för 'ordenar' är regelbundet: 'ordenaba, ordenabas, ordenaba, ordenábamos, ordenabais, ordenaban'.
Futurum
yo: ordenaré
Futurum för 'ordenar' är regelbundet: 'ordenaré, ordenarás, ordenará, ordenaremos, ordenaréis, ordenarán'.
Konditionalis
yo: ordenaría
Konditionalis för 'ordenar' är regelbundet: 'ordenaría, ordenarías, ordenaría, ordenaríamos, ordenaríais, ordenarían'.
Presens konjunktiv
yo: ordene
Presens konjunktiv för 'ordenar' är regelbundet: 'ordene, ordenes, ordene, ordenemos, ordenéis, ordenen'.
Imperfekt konjunktiv
yo: ordenara
Imperfekt konjunktiv för 'ordenar' är: 'ordenara, ordenaras, ordenara, ordenáramos, ordenarais, ordenaran'.
Imperativ (bekräftande)
yo: ordena
Den positiva imperativen (kommandon) för 'ordenar': 'ordena' (tú), 'ordene' (usted), 'ordenad' (vosotros), 'ordenen' (ustedes).
Imperativ (nekande)
yo: no ordenes
Negativ imperativ använder presens konjunktiv-former: 'no ordenes, no ordene, no ordenemos, no ordenéis, no ordenen'.