
sonar Presens konjunktiv Konjugation
sonar — att ringa
Presens konjunktiv av sonar har stamförändringen o > ue: suene, suenes, suene, sonemos, sonéis, suenen.
sonar Presens konjunktiv Former
När man använder Presens konjunktiv
Använd konjunktiv när du vill att något ska låta på ett visst sätt, eller efter uttryck för tvivel eller känsla (t.ex. 'jag hoppas att larmet ringer').
Anmärkningar om sonar i Presens konjunktiv
Liksom indikativ presens har denna tempus en stamförändring o > ue, förutom för nosotros och vosotros.
Exempelfraser
Espero que mi teléfono no suene durante la reunión.
Jag hoppas att min telefon inte ringer under mötet.
él/ella/usted
Cuando suenen las campanas, podemos irnos.
När klockorna ringer kan vi gå.
ellos/ellas/ustedes
Busco un altavoz que suene claro.
Jag letar efter en högtalare som låter klart.
él/ella/usted
Vanliga misstag
Misstag: Att använda 'sone' istället för 'suene'.
Korrekt: suene
Varför: Elever glömmer stamförändringen som krävs i presens konjunktiv för 'yo', 'tú' och 'él/ellos'-formerna.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'sonar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: sueno
Sonar är ett verb med stamförändring där 'o' blir 'ue' i alla former utom nosotros och vosotros.
Preteritum
yo: soné
Preteritum av sonar är regelbundet: soné, sonaste, sonó, sonamos, sonasteis, sonaron.
Imperfekt
yo: sonaba
Imperfekt av sonar är regelbundet: sonaba, sonabas, sonaba, sonábamos, sonabais, sonaban.
Futurum
yo: sonaré
Futurum av sonar är regelbundet: sonaré, sonarás, sonará, sonaremos, sonaréis, sonarán.
Konditionalis
yo: sonaría
Konditionalis av sonar är regelbundet: sonaría, sonarías, sonaría, sonaríamos, sonaríais, sonarían.
Imperfekt konjunktiv
yo: sonara
Imperfekt konjunktiv av sonar är regelbundet: sonara, sonaras, sonara, sonáramos, sonarais, sonaran.
Imperativ (bekräftande)
yo: ¡Suena!
Använd imperativ för att befalla någon att ge ifrån sig ett ljud: ¡suena! (tú), ¡suene! (usted), ¡sonad! (vosotros).
Imperativ (nekande)
yo: ¡No suenes!
Negativ imperativ använder presens konjunktiv-formerna: no suenes, no suene, no sonemos, no sonéis, no suenen.