
sonreír Imperfekt konjunktiv Konjugation
sonreír — att le
Imperfekt konjunktiv byggs från tredje person plural preteritum: sonriera, sonrieras, sonriera...
sonreír Imperfekt konjunktiv Former
När man använder Imperfekt konjunktiv
Använd detta för hypotetiska situationer ('Om du log...') eller efter verb som uttrycker känslor i det förflutna.
Anmärkningar om sonreír i Imperfekt konjunktiv
Stamförändringen 'i' från preteritum (sonrieron) förs över till alla former av denna tempus. Jämför med svenska: 'om jag log' (imperfekt) vs 'om jag log' (preteritum) – spanskan skiljer tydligare.
Exempelfraser
Si él sonriera más, parecería más amable.
Om han log mer, skulle han verka vänligare.
él/ella/usted
Me gustaría que sonrieras un poco.
Jag skulle uppskatta det om du log lite.
tú
Si nosotros sonriéramos, el ambiente cambiaría.
Om vi log, skulle stämningen förändras.
nosotros
Vanliga misstag
Misstag: sonreíra
Korrekt: sonriera
Varför: Betoningen i 'sonriera' ligger på 'e', så 'i' behöver inget accenttecken förutom i nosotros-formen (sonriéramos). Detta skiljer sig från svenska där betoningen ofta är mer flexibel.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'sonreír' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: sonrío
Sonreír har en stamförändring (e > í) i alla former utom nosotros och vosotros.
Preteritum
yo: sonreí
Sonreír är en stamförändrare i preteritum och ändrar 'e' till 'i' i tredje person-formerna: sonrió och sonrieron.
Imperfekt
yo: sonreía
Imperfekt av sonreír är regelbunden: sonreía, sonreías, sonreía, sonreíamos, sonreíais, sonreían.
Futurum
yo: sonreiré
Sonreír är regelbunden i futurum: lägg bara till ändelserna -é, -ás, -á, -emos, -éis, -án till infinitiven.
Konditionalis
yo: sonreiría
Konditionalis av sonreír är regelbunden: sonreiría, sonreirías, sonreiría, sonreiríamos, sonreiríais, sonreirían.
Presens konjunktiv
yo: sonría
Presens konjunktiv ändrar 'e' till 'í' (sonría) eller 'i' (sonriamos).
Imperativ (bekräftande)
yo: sonríe
Imperativformen använder sonríe (tú) och sonría (usted) för att befalla någon att le.
Imperativ (nekande)
yo: no sonrías
Negativ imperativ använder 'no' plus presens konjunktiv: no sonrías, no sonría.