
sucumbir Presens Konjugation
sucumbir — att ge efter
Presens av sucumbir: sucumbo, sucumbes, sucumbe, sucumbimos, sucumbís, sucumben.
sucumbir Presens Former
När man använder Presens
Använd presens för handlingar som sker just nu, vanemässiga handlingar eller allmänna sanningar relaterade till att ge efter.
Anmärkningar om sucumbir i Presens
Sucumbir är ett regelbundet -ir-verb och är regelbundet i presens.
Exempelfraser
El equipo sucumbe ante la fuerza del oponente.
Laget ger efter för motståndarens styrka.
él/ella/usted
Yo no sucumbo fácilmente a las críticas.
Jag ger inte lätt efter för kritik.
yo
A veces sucumbimos a la tentación de comer dulces.
Ibland ger vi efter för frestelsen att äta godis.
nosotros
¿Tú siempre sucumbes a sus peticiones?
Ger du alltid efter för hans önskemål?
tú
Vanliga misstag
Misstag: Använder presens för avslutade handlingar i det förflutna.
Korrekt: Om något hände igår, använd preteritum ('sucumbió'), inte presens ('sucumbe').
Varför: Presens används för handlingar som sker nu eller vanemässigt, inte för specifika tidigare händelser.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'sucumbir' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Preteritum
yo: sucumbí
Preteritum av sucumbir: sucumbí, sucumbiste, sucumbió, sucumbimos, sucumbisteis, sucumbieron.
Imperfekt
yo: sucumbía
Imperfekt av sucumbir: sucumbía, sucumbías, sucumbía, sucumbíamos, sucumbíais, sucumbían.
Futurum
yo: sucumbiré
Futurum av sucumbir: sucumbiré, sucumbirás, sucumbirá, sucumbiremos, sucumbiréis, sucumbirán.
Konditionalis
yo: sucumbiría
Konditionalis av sucumbir: sucumbiría, sucumbirías, sucumbiría, sucumbiríamos, sucumbiríais, sucumbirían.
Presens konjunktiv
yo: sucumba
Presens konjunktiv av sucumbir: sucumba (yo/él/ella/usted), sucumbas (tú), sucumbamos (nosotros), sucumban (ellos/ellas/ustedes).
Imperfekt konjunktiv
yo: sucumbiera
Imperfekt konjunktiv av sucumbir: sucumbiera/sucumbiese (yo/él/ella/usted), sucumbieras/sucumbieses (tú), sucumbiéramos/sucumbiésemos (nosotros), sucumbieran/sucumbiesen (ellos/ellas/ustedes).
Imperativ (bekräftande)
yo: sucumbe
Imperativ av sucumbir: sucumbe (tú), sucumba (usted), sucumbamos (nosotros), sucumban (ustedes), sucumbid (vosotros).
Imperativ (nekande)
yo: no sucumbas
Negativ imperativ av sucumbir: no sucumbas (tú), no sucumba (usted), no sucumbamos (nosotros), no sucumban (ustedes), no sucumbáis (vosotros).