
vengar Imperativ (bekräftande) Konjugation
vengar — att hämnas
Imperativformen av 'vengar' använder 'venga' för tú och 'venguen' för ustedes.
vengar Imperativ (bekräftande) Former
När man använder Imperativ (bekräftande)
Använd dessa former för att beordra någon att hämnas eller att utkräva hämnd för en oförrätt.
Anmärkningar om vengar i Imperativ (bekräftande)
Formerna för 'usted', 'nosotros' och 'ustedes' kräver stavningsändringen 'gu' (vengue, venguemos, venguen) för att behålla det hårda 'g'-ljudet.
Exempelfraser
Venga tu honor ahora mismo.
Hämna din ära genast.
tú
Venguen a sus antepasados.
Hämna dina förfäder.
ustedes
Venguemos la injusticia juntos.
Låt oss hämnas orättvisan tillsammans.
nosotros
Vanliga misstag
Misstag: vengen
Korrekt: venguen
Varför: U:et behövs för att behålla det hårda 'g'-ljudet i de formella och plurala befallningarna.
Bemästra spanska verb i sitt sammanhang
Att memorera tabeller räcker bara en bit. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser för att se verb som 'vengar' användas naturligt — i de tempus du lär dig.
Relaterade tempus
Presens
yo: vengo
'Vengar' är ett regelbundet -ar-verb i presens: vengo, vengas, venga, vengamos, vengáis, vengan.
Preteritum
yo: vengué
'Vengar' är regelbundet i preteritum förutom 'yo'-formen, som ändras till vengué.
Imperfekt
yo: vengaba
Imperfekt av 'vengar' är regelbunden: vengaba, vengabas, vengaba, vengábamos, vengabais, vengaban.
Futurum
yo: vengaré
Futurum av 'vengar' är regelbundet: vengaré, vengarás, vengará, vengaremos, vengaréis, vengarán.
Konditionalis
yo: vengaría
Konditionalformen av 'vengar' är regelbunden: vengaría, vengarías, vengaría, vengaríamos, vengaríais, vengarían.
Presens konjunktiv
yo: vengue
Presens konjunktiv av 'vengar' kräver en stavningsändring från 'g' till 'gu': vengue, vengues, vengue, venguemos, venguéis, venguen.
Imperfekt konjunktiv
yo: vengara
Imperfekt konjunktiv av 'vengar' följer standardmönstret -ara: vengara, vengaras, vengara, vengáramos, vengarais, vengaran.
Imperativ (nekande)
yo: no vengues
Negativ imperativ av 'vengar' använder alltid stavningsändringen 'gu': no vengues, no vengue, no venguen.