probarlo
“probarlo” betyder “att smaka på den” på spanska. Det har 3 olika betydelser beroende på sammanhang:
att smaka på den, att prova den
Även: att provsmaka den
📝 I praktiken
¿Puedo probarlo antes de decidir?
A1Kan jag smaka på den innan jag bestämmer mig?
Tienes que probarlo, está delicioso.
A1Du måste prova den, den är utsökt.
att testa den, att prova den
Även: att ge den en chans
📝 I praktiken
Necesito probarlo antes de comprar el coche.
A2Jag behöver testa den innan jag köper bilen.
Es un método nuevo, vamos a probarlo.
B1Det är en ny metod, låt oss testa den.
att bevisa det, att styrka det
Även: att underbygga det
📝 I praktiken
Es difícil probarlo sin testigos.
B2Det är svårt att bevisa det utan vittnen.
El informe debe probarlo con datos concretos.
C1Rapporten måste bevisa det med konkreta data.
🔄 Böjningar
indicative
present
imperfect
preterite
subjunctive
present
imperfect
✏️ Snabbövning
Snabbt quiz: probarlo
Fråga 1 av 2
Vilken mening använder 'probarlo' i betydelsen 'att bevisa ett faktum'?
📚 Fler resurser
👥 Ordfamilj▼
📚 Etymologi▼
Verbet 'probar' kommer från det latinska ordet *probare*, som betyder 'att testa', 'att undersöka' eller 'att godkänna'. Det bifogade pronomenet 'lo' kommer från det latinska *illum*, som betyder 'den där' eller 'honom'.
Först dokumenterat: 13th century (for the base verb)
Besläktade ord
💡 Bemästra spanska
Ta din spanska till nästa nivå. Läs över 200 illustrerade och berättade spanska berättelser anpassade efter din nivå med Inklingo-appen!
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan 'probarlo' och 'probarse'?
Båda relaterar till att prova något. 'Probarlo' betyder 'att prova/smaka på det' där 'det' är ett externt objekt (som mat eller en bil). 'Probarse' är ett reflexivt verb som betyder 'att prova något på sig själv', oftast kläder. Exempel: 'Voy a probármelo' (Jag ska prova den [jackan] på mig själv).
Varför har 'probarlo' ingen accent, men '¡Pruébalo!' har det?
'Probarlo' är en infinitivfras och följer de normala betoningreglerna för basverbet 'probar'. När man fäster pronomen vid en positiv uppmaning, som '¡Pruébalo!', kräver spanskan vanligtvis en accent för att bibehålla verbets ursprungliga betoning (som faller på första stavelsen: PRUE-ba-lo). Svenskan har inte samma accentueringsregler för imperativ.


