Ordförråd i engelska: Former, storlekar och material – 65 ord med bilder, ljud och utskrivbara kort

the barn is big.

ladan är stor.

It is small and gold.

Det är litet och gyllene.

It was large, bright, and heavy.

Den var stor, glänsande och tung.

He sees the gold medal.

Han ser guldmedaljen.

It is small and round.

Det är litet och runt.

Suddenly, the phone vibrates. A bright red box appears on the glass screen.

Plötsligt vibrerar telefonen. En klar röd ruta visas på glasskärmen.

He wears heavy metal clothes.

Han bär tunga metallkläder.

The pages were yellow and dry.

Sidorna var gula och torra.

Marcus has a silver coin.

Marcus har ett silvermynt.

The workers have a big stone.

Arbetarna har en stor sten.

A cargo ship moved silently across the horizon, enormous and oblivious.

Ett lastfartyg rörde sig tyst över horisonten, enormt och omedvetet.

He opened a thinner, darker book.

Han öppnade en tunnare, mörkare bok.

The bean poles were leaning at strange angles, like tired soldiers.

Bönstödspålarna lutade i konstiga vinklar, som trötta soldater.

Arthur walked slowly down the narrow street.

Arthur gick sakta nerför den smala gatan.

The wooden chair started each night against the wall.

Trästolen stod varje kväll mot väggen.

This is not because of the distance alone, but because of everything that comes with it: the tidal currents that shift every six hours, the water that sits at a relentless fourteen degrees Celsius, and the shipping lanes where cargo vessels the size of apartment blocks move without concern for lone human bodies.

Det beror inte enbart på distansen, utan på allt som kommer med den: tidvattenströmmarna som skiftar var sjätte timme, vattnet som ligger på obevekliga fjorton grader Celsius, och farlederna där lastfartyg stora som hyreshus rör sig utan hänsyn till ensamma mänskliga kroppar.

Finn walks to the workbench. He sees something on it. An old phone. The screen is cracked. He picks it up. It is unlocked. It still has charge.

Finn går fram till arbetsbänken. Han ser något på den. En gammal telefon. Skärmen är sprucken. Han plockar upp den. Den är olåst. Den har fortfarande batteri kvar.

It was old wood and not flat.

Det var gammalt trä och inte plant.

The old iron gate of Mrs. Aldea's garden was always closed.

Den gamla järngrinden fru Aldeas trädgård var alltid stängd.

And yet, somehow, he had spent the last two years writing his Ninth Symphony — a massive, complex piece of music that included a full orchestra and a choir of singers.

Och ändå, på något sätt, hade han tillbringat de senaste två åren med att skriva sin Nionde symfoni — ett massivt, komplext musikstycke som inkluderade en hel orkester och en kör av sångare.

Seventeen feet of welded steel, draped in three thousand hand-sewn feathers— gold, burnt orange, and a deep, almost painful shade of violet— it sat in the yard behind Delroy Ambrose's garage in Brixton like a ship built too far from the sea.

Sjutton fot svetsat stål, täckt av tre tusen handsydda fjädrar— guld, bränd orange och en djup, nästan smärtsam nyans av violett— den stod på gården bakom Delroy Ambroses garage i Brixton som ett skepp byggt för långt från havet.

a grey circle??

en grå cirkel??

Inside is a tiny photo of a woman.

Inuti finns ett pyttelitet foto av en kvinna.

wales. i think.

wales. tror jag.

Specifically, he needed a local name for a broad, heather-covered summit that rose above a narrow glen approximately fourteen miles southeast of Inverness.

Specifikt behövde han ett lokalt namn för en bred, ljungtstäckt topp som reste sig över en smal dal ungefär fjorton engelska mil sydost om Inverness.

Dawson wrote it down as best he could, his pen scratching against the thick paper.

Dawson skrev ner det så gott han kunde, medan hans penna skrapade mot det tjocka papperet.

His umbrella was not plain.

Hans paraply var inte enkelt.

Her fingers touched something smooth and stiff.

Hennes fingrar rörde vid något slätt och stelt.

The farmer looked at the summit, then at the stranger with his leather notebook and brass instruments, and said something that sounded, to Dawson's untrained ear, like Beinn a' Chaorainn.

Bonden tittade på toppen, sedan på främlingen med sin läderanteckningsbok och sina mässingsinstrument, och sade något som lät, för Dawsons ovana öra, som Beinn a' Chaorainn.

The old woman touched the silk.

Den gamla kvinnan rörde vid silket.

The farmer looked at the summit, then at the stranger with his leather notebook and brass instruments, and said something that sounded, to Dawson's untrained ear, like Beinn a' Chaorainn.

Bonden tittade på toppen, sedan på främlingen med sin läderanteckningsbok och sina mässingsinstrument, och sade något som lät, för Dawsons ovana öra, som Beinn a' Chaorainn.

She knew every bump and every tree on the hill.

Hon kände till varje gupp och varje träd på kullen.

It is small and shiny.

Det är litet och skinande.

Priya came to Margaret's office to collect the CV. They talked for almost twenty minutes. When Priya left, she was holding a small sticky note Margaret had written for her.

Priya kom till Margarets kontor för att hämta CV:t. De pratade i nästan tjugo minuter. När Priya gick höll hon i en liten post-it-lapp som Margaret hade skrivit till henne.

Donna pulled the foil blanket tighter and looked out at the water.

Donna drog täcket med folie tätare omkring sig och såg ut över vattnet.

The mural had depicted the neighbourhood as it once was: the fish market on the corner, the ceramic tiles on the front of the old cinema, the women sitting outside the laundry on summer afternoons.

Muralmålningen hade avbildat grannskapet som det en gång varit: fiskmarknaden i hörnet, de keramiska plattorna på den gamla biografens fasad, kvinnorna som satt utanför tvätteriet på sommareftermiddagar.

Inside was a single carbon-fibre baton, 26 centimetres long, with a cork handle wrapped in faded blue electrical tape.

Inuti fanns en enstaka dirigentpinne av kolfiber, 26 centimeter lång, med ett korkhandtag lindat i blekt blå eltejp.

In the end, she wrote a single line in the accession record: Baton, carbon fibre.

Till slut skrev hon en enda rad i accessionskatalogen: Dirigentpinne, kolfiber.

The route ran over uneven cobblestones, and a pancake did not like to be flipped at speed.

Rutten gick över ojämna kullerstenar, och en pannkaka gillade inte att vändas i hög hastighet.

Black Mere was exactly as the name promised: dark, opaque, perfectly flat.

Svarta Mäsken var precis som namnet lovade: mörk, ogenomskinlig, helt stilla.

And then the line went taut.

Och sedan blev linan spänd.

Film footage—grainy, incomplete, but genuine— showed Hartley clearly behind the ball when it was played.

Filmmaterial – kornigt, ofullständigt, men äkta – visade Hartley tydligt bakom bollen när den spelades.

The mud is dark and soft.

Leran är mörk och mjuk.

Donna pulled the foil blanket tighter and looked out at the water.

Donna drog täcket med folie tätare omkring sig och såg ut över vattnet.

Marguerites are delicate flowers, and there was nothing delicate about what they were doing out here.

Prästkragar är ömtåliga blommor, och det fanns inget ömtåligt med vad de gjorde här ute.

and then she asked why it bothered me so much that the boundaries between different parts of my life were overlapping.

och sen frågade hon varför det störde mig så mycket att gränserna mellan olika delar av mitt liv överlappade.

Her fingers touched something smooth and stiff.

Hennes fingrar rörde vid något slätt och stelt.

It was said to be the length of a man lying flat, with eyes the colour of tarnished silver.

Den sades vara lika lång som en liggande man, med ögon färgen av anlupet silver.

He carried a long, thin pole made of wood.

Han bar på en lång, tunn stång av trä.

People wait in a long line.

Folk väntar i en lång kö.

The chairs were hard.

Stolarna var hårda.

It was a simple gold ring.

Det var en enkel guldring.

ok. a paper ticket.

okej. en pappersbiljett.

It is very deep.

Det är mycket djupt.

they are... flat.

de är... platta.

And then the line went taut.

Och sedan blev linan spänd.

with the little heart-shaped lamps.

med de små hjärtformade lamporna.

Someone drew a thick, dark line through it.

Någon drog ett tjockt, mörkt streck genom det.

The White Cliffs of Dover can be visible from surprisingly far out, and their pale, solid presence on the horizon has a strange psychological effect — they make the remaining distance feel both shorter and longer than it really is.

Dover­klipporna kan synas från förvånansvärt långt håll, och deras bleka, massiva närvaro vid horisonten har en märklig psykologisk effekt – får den återstående sträckan att kännas både kortare och längre än den egentligen är.

with the little heart-shaped lamps.

med de små hjärtformade lamporna.

The light showed a long, straight path.

Ljuset visade en lång, rak stig.

But she also noticed, for the first time, the small sign he had mounted on the yard gate— hand-painted and weathered: COME AND SEE.

Men hon märkte också, för första gången, den lilla skylten han hade monterat på gårdens grind— handmålat och väderbitet: KOM OCH SE.

They used a sharp stone or a metal tool to scratch their names into the wall.

De använde en vass sten eller ett metallverktyg för att rista in sina namn i väggen.

The king and queen costumes hung on dress forms inside the garage, glittering under a single strip light.

Kungens och drottningens kostymer hängde på skyltdockor inne i garaget, glittrande under en enda lysrörsbelysning.

Even from across the table, Elena could see her grandmother's handwriting — small, careful, and slightly tilted to the right.

Även från andra sidan bordet kunde Elena se sin mormors handstil — liten, noggrann och lätt lutande åt höger.