Ordförråd i arabiska: Kläder – 20 ord med bilder, ljud och utskrivbara kort

تحت القماش، في صندوق الخياطة

Under tyget, i syboxen

كَانَتْ تَرْتَدِي ثَوْبًا أَسْوَدَ وَتَمُدُّ يَدَهَا نَحْوَهُ.

Hon bar en svart klänning och sträckte ut sin hand mot honom.

عِنْدَهُ صَافِرَةٌ صَغِيرَةٌ فِي جَيْبِهِ.

Han har en liten visselpipa i sin ficka.

لقيت هذا وراء الخزائن في غرفة الملابس طاح من جيب حد

Jag hittade det här bakom skåpen i omklädningsrummet det ramlade ur någons ficka

هذا زر صغير من نحاس، مو من زي الجيش العثماني!!

Det här är en liten knapp i mässing, inte från den osmanska arméns uniform!!

يَخْلَعُ حِذَاءَهُ عِنْدَ الْبَابِ.

Han tar av sig sina skor vid dörren.

ذَهَبْتُ إِلَى شَقَّةِ نُورٍ، رُغْمَ فُسْتَانِ الزِّفَافِ الثَّقِيلِ.

Jag gick till Noors lägenhet, trots den tunga bröllopsklänningen.

كَانَ عُمْرُهَا وَاحِدًا وَعِشْرِينَ عَامًا، وَكَانَتْ تَلْبَسُ قَمِيصَ الْمَغْرِبِ الْأَحْمَرَ.

Hon var tjugoett år gammal. Hon bar Marockos röda tröja.

كَانَتِ الْكِسْوَةُ مِنْ حَرِيرٍ أَسْوَدَ، وَكَانَتْ عَلَيْهَا آيَاتٌ مِنَ الْقُرْآنِ بِخُيُوطٍ مُذَهَّبَةٍ.

Överdraget var gjort av svart siden, och på det fanns verser ur Koranen, broderade med gyllene trådar.

الموظف اسمه... ما بعرف بصراحة، بس عنده شارب ولابس بدلة زرقاء

Den anställdes namn är... jag vet inte ärligt talat, men han har mustasch och bär en blå kostym

الله يعينك... وأنا كمان جهزت لبس الإحرام لجوزي، حاطته معي بالشنطة

Gud hjälpe dig... och jag förberedde även Ihram-kläderna till min man, jag har dem med mig i väskan

قال كذلك في آثار خطوات بالرمل حول الصندل...

Han sa också att det finns spår av fotavtryck i sanden runt sandalen...

لبست البذلة، القلب خافق بزاف...

Jag tog på mig dräkten, hjärtat slår hårt...

ده جزمة طفل

Det här är en barns sko

لقيت الجزمة دي جوه فتحة صغيرة في الحيطة

Jag hittade den här skon därinne en liten öppning i väggen

الزبائن يجوا واحد واحد ياخذوا طلبياتهم. أحمد يلبس مريوله ويودعهم بابتسامة.

Kunderna kommer en efter en och hämtar sina beställningar. Ahmed tar på sig sitt förkläde och vinkar adjö med ett leende.

كَانَتْ تَرْتَدِي ثَوْبًا أَسْوَدَ وَتَمُدُّ يَدَهَا نَحْوَهُ.

Hon bar en svart klänning och sträckte ut sin hand mot honom.

هُوَ يَلْبِسُ ثَوْبًا أَحْمَرَ.

Han bär ett rött plagg.

يَخْلَعُ حِذَاءَهُ عِنْدَ الْبَابِ.

Han tar av sig sina skor vid dörren.

والله جدي رحمه الله كان يقول لنا... في زمانهم، كانت تظهر امرأة على الطريق، تلبس ملابس بيضاء، وحلوة الصوت... تنادي على السائق يوقف يساعدها... واللي يوقف يشوف رجلها... رجلها زي حافر الحمار. من يشوفها ما يرجع.

Vid Gud, min farfar, Gud vare barmhärtig mot honom, brukade berätta för oss... på deras tid, dök en kvinna upp på vägen, klädd i vitt, med en vacker röst... hon kallade på föraren att stanna och hjälpa henne... och den som stannade såg hennes ben... hennes ben som ett åsnehov. Den som såg det kom aldrig tillbaka.